accordingtohassel

Finns det en uttänkt plan för varje levande varelse? Har någon eller något bestämt ens öde, livsgång och död redan vid födseln? Vad är annars meningen med livet om man föds och inte har något uppdrag på jorden? Det känns ibland tryggare att tro och antagligen är det därför som så många är religösa. Om man tror att livet har något underbart att erbjuda i framtiden så finns det ju anledning till att kämpa vidare i vardagen. Samtidigt är det skrämmande att tänka att någon har makten över en själv och kanske har bestämt ett hemskt öde åt en. När man ändå håller på att tro, så kan man ju föreställa sig att man var en mördarsnigel i sitt tidigare liv och därför straffas för gamla handlingar nu.

Sådana tankar gör nog fler än mig smått galna emellanåt. Universum känns plötsligt så stort och jag så liten. Ibland är det lätt att tänka något i stil med: Varför skulle jag få vara lycklig? Varför skulle det få gå bra för mig? När saker och ting är på topp. Så många människor råkar ut för hemskheter. Därför blir det lätt så att man går runt och väntar på domedagen istället för att njuta i nuet. Jag är en av dom som borde sluta läsa nyheterna eftersom det händer så många olyckor i Sverige och i omvärlden var och varannan dag. Varför skulle då jag få ha en jättefin kille som älskar mig? Hur kan jag veta att någon eller något inte har ett elak förbestämt öde för oss? Hur ska jag veta att han inte blir nästa man som krockar med en lastbil eller somnar med spisen på? Hur gör man för att leva i nuet?