Från storstad till storstad
Vissa människor föds i en liten by i smålands skogar. Några av dem utbildar sig i samma stad, träffar sin första och enda kärlek, skaffar söta små tvillingpojkar och dör av åldern i samma stuga som de växte upp i.
Jag tycker egentligen inte att det är något fel med det. Kanske har de inte lyckats vidga sina vyer särskilt mycket där ute i skogen och förstått hur människor i tex. Kenya har det. Samtidigt lever de antagligen ett mer rofyllt liv utan överdriven stress och slipper oron över att människor i deras närhet kommer att försvinna.
Kanske är det inte bättre att leva så som jag gjort de senaste två åren. Jag har flyttat mer än vad vissa gör under hela sin livstid. Jag har jobbat på fyra olika ställen, rest till fem olika länder, börjat studera och träffat lika många nya vänner som jag förlorat. Vet inte vad som är bäst: En bergochdalbana eller en stilla sjö?
Foto: Me (Nathalie Hassel)
För ganska exakt ett år sedan (då livet såklart såg helt annorlunda ut) var den här flickan en enorm del av mitt liv. I ett halvår träffades vi varje dag, nästan utan undantag. När jag tänker på min tid i Oslo så tänker jag Lina. Kärlek. Nu har jag knappt sett henne på ett halvår, så vi snackar contrast. Jag kommer aldrig bli som de som växer upp i de småländska skogarna.
Idol eller skoltävling?
Hade en fin helg iaf med kalas för Jannica som fyllt 23 år. Det blev middag på Soft kök och bar, vilket var en helt okej restaurang. Maten kunde smakat mer, men ölen var riktigt billig! Trevligt :)
Jag och fina födelsedagsbarnet.
Bjuder på den här bilden. Ärligt talat så dricker jag bara ur ena glaset då det andra är killens, men tyckte det var en lite rolig bild från i helgen.
/Nighti!
I just couldn't resist it..
Jag anade rätt när jag anade att jag behövde läsglasögon. Så nu är dom beställda och kommer om drygt en vecka!
Något rejält drygt var att det nästan inte fanns några glasögon i min storlek. Jag är nämligen rätt liten och alla deras glasögon var tre storlekar för stora.. Surkärringen som jobbade där menade på att jag kanske skulle gå till barnavdelningen (som dom inte ens hade) och var lite väl ärlig när jag frågade vad hon tyckte om de jag valt ut: Jaa, dom duuuger väl lite grann sådär... Bitch, säger jag. Valde dom bara för det! Maha.
Vet vad jag sa om att spara pengar, men kunde inte låta bli.. Behöver ju skor. 
Passade även på att köpa min kärlek: Kaffe. 
/Nathalie
It's friday!
Det är fredag = Lönedag! Wihoo :D Det är nu man får för sig att man är rik och plötsligt kan shoppa allt från dyra skor till snygga byxor och spääännande smink. Men icke sa nicke! Då inser man ganska snart att man inte är så där fruktansvärt rik, utan att man faktiskt har räkningar och sådana trista saker att betala också. Lönen kan verka stor men har en förmåga att försvinna ut i intet. Nu måste framför allt jag hålla extra hårt i dom med tanke på att jag precis slutat jobba för att klara studierna = studiebidrag på 2700/månaden. Hejdå skor.
Den här bilden är från igår då jag och Linda var på vår kära Poledance kurs! Vi gillar att utmana oss själva, för det här är verkligen en utmaning. Det är grymt svårt, gör fruktansvärt ont (man får brännskador på alla möjliga spännande ställen), men är även rätt så kul!
Nu sticker jag till fröken ögondoktor.
Det finns alltid något vettigt att göra
Inte ens när jag var liten läste jag serietidningar som Kalle Anka eller liknande. Nu, vid 20 års ålder, är jag tvungen att läsa tjockaste jävla boken ever som endast innehåller serier. På engelska. Undrar hur lärarna tänkte där..
Skill-fixerat samhälle
Var den reklamen ditsatt för att få oss som inte kan spela gitarr eller vet var Libanon ligger i för världsdel att känna oss bra på att vara okunniga och värdelösa? Jag diskuterade detta med en klasskompis och ingen av oss är särskilt skillad i något av ovanstående exempel. Tanken är rätt hemsk och skrämmande; är jag så dålig att jag inte är ritigt BRA på något? Måste alla människor ha en speciell skill som är utmärkande? Är det inte lika bra att vara halvbra på allt? Jag har många gånger försökt att bli bäst på något, men alltid finns det någon som kommer och slår ner mina planer i backen genom att vara bättre. När blev samhället så skill-drivet?
Här försöker jag skaffa mig någon slags skill i engelska..
/Nathalie
Sitt inte och slöa!
Mja, dom som känner mig vet att effektivitet inte är min starkaste sida. Det är lätt att saker och ting drar ut på tiden (därav mitt tidigare smeknamn Snigel). Men nu ska jag bennemig sätta fart. Efter frukosten drar jag mig ner till gymmet och kör ett tungt styrkepass, sedan beger jag mig hemåt för att snabbt kasta i mig en lunch och sedan vid ca. 12.30 ska jag sitta på tåget in mot stan och möta min klasskamrat Cristina. Vi tar oss in till stadsbiblioteket för att låna kursböcker och sedan sätter vi oss och råpluggar på ett café!
Go for it! Nu måste jag skynda mig till gymmet..
/Nathalie
Min dag som soffpotatis
Dagens höjdpunkt (som också utspelade sig i min *piiip* soffa) var i alla fall att jag fick se och höra min käraste vän Jennie som nu för tiden bor i USA. Skype är inte det roligaste sättet att kommunicera via, men det är värt det emellanåt för att få höra hur tjejen har det.
Den här bilden får avsluta helgen. Det här är Linda som utmanat mig i denna blogg-tävling.
Bak eller mord?... Smått brutal. ;)
/Nathalie
Nu kör vi!
Jag är en ganska van bloggare med tanke på att jag skrev nästan varje dag i tre år under gymnasietiden. Efter det hade jag en blogg när jag bodde i Oslo ett halvår men då blev det alltmer glest mellan inläggen. Men nu bor jag i Stockholm och lever ett helt nytt liv och vad passar inte perfekt då om inte en helt ny blogg?!
I hope you will enjoy it!
/Nathalie
