Från storstad till storstad
Vissa människor föds i en liten by i smålands skogar. Några av dem utbildar sig i samma stad, träffar sin första och enda kärlek, skaffar söta små tvillingpojkar och dör av åldern i samma stuga som de växte upp i.
Jag tycker egentligen inte att det är något fel med det. Kanske har de inte lyckats vidga sina vyer särskilt mycket där ute i skogen och förstått hur människor i tex. Kenya har det. Samtidigt lever de antagligen ett mer rofyllt liv utan överdriven stress och slipper oron över att människor i deras närhet kommer att försvinna.
Kanske är det inte bättre att leva så som jag gjort de senaste två åren. Jag har flyttat mer än vad vissa gör under hela sin livstid. Jag har jobbat på fyra olika ställen, rest till fem olika länder, börjat studera och träffat lika många nya vänner som jag förlorat. Vet inte vad som är bäst: En bergochdalbana eller en stilla sjö?
Foto: Me (Nathalie Hassel)
För ganska exakt ett år sedan (då livet såklart såg helt annorlunda ut) var den här flickan en enorm del av mitt liv. I ett halvår träffades vi varje dag, nästan utan undantag. När jag tänker på min tid i Oslo så tänker jag Lina. Kärlek. Nu har jag knappt sett henne på ett halvår, så vi snackar contrast. Jag kommer aldrig bli som de som växer upp i de småländska skogarna.
