accordingtohassel

När allt går åt skogen och inget blir som man tänkt sig.. Det är då allt känns helt hopplöst. Jag hade planerat allt in i minsta detalt och det skulle bli bra, tro mig. I ett år har jag planerat den närmsta framtiden till punkt och pricka. Det kändes så skönt att inte längre behöva vara den förvirrade ungdomstjejen efter gymnasiet som inte hade en aning om vad hon skulle ta sig till med sitt liv. Så sjukt skönt att ha fått kontroll på mig själv!
Och så sabbas Allt. Alla planer på flytt, skola, jobb och allt sådant sabbas på grund av att jag missat den lilla detaljen att jag helt enkelt inte räcker till. Hur kul känns det? Sådär. Jag har alltid litat på att mina betyg är såpass bra att jag kan läsa nästan vad jag vill (förutom möjligtvis läkare) men det visa sig att jag inte har en chans. Totalt kasst. 
Sååå nu är jag en förvirrad ung tjej efter gymnasiet som inte har en aning om vad jag ska göra med mitt liv IGEN. Jag ville inte vara kvar i Stockholm eftersom det verkligen inte är en studentstad och jag ville faktiskt ha det kul samtidigt som jag pluggar. Men nu blir jag väl så illa tvungen.... Det är det som är värst. Att jag hade sett fram emot något slags studentliv så att jag faktiskt orkar ta mig igen flera års studier. Men nepp.

Och nu glömde jag ägget på spisen också så det blir bara till o slänga. Känner att det här blir en toppendag!