accordingtohassel

Jag kan inte mycket om barn. Det kan mina vänner intyga då de ganska ofta "mobbar" mig för min brist på kunskap inom området. Jag har liksom ingen aning om en unge är två eller fyra år, när de lär sig prata och gå, hur de leker osv.. Det är inte så konstigt med tanke på att jag aldrig någonsin suttit barnvakt, praoat på dagis eller ens haft en bebis i släkten. Hur ska man då veta?
MEN, för att komma till saken, jag vet däremot hur ett barn INTE ska vara och framförallt när föräldrar beter sig felaktigt, ibland rent idiotiskt. Ett exempel är att när din treåring(?) kastar äpplen på tåget utan att du säger ifrån eller plockar upp dem, han kliver i främmande människors knän, stampar på deras fötter, slickar på tågets fönsterruta och hotar dig som förälder = Så har någonting gått snett! Tro mig, jag har aldrig sett en elakare liten pojk än den jag såg på tåget idag. När han slängt iväg äpplen så spände han blicken i sin mor (som satt bredvid mig), rynkade ena ögonbrynet och pekade på äpplet samtidigt som han med hotfull röst sa "AKTA!" som om han egentligen hade velat säga Don't f**ing touch my apple! grrr...

Ett ännu värre exempel på idiot-föräldrar kunde vi läsa om på Aftonbladet igår. Ett franskt par hade stoppat sin treåriga son i tvättmaskinen eftersom han hade varit olydig på dagis. De skulle alltså straffa honom så att han skulle lära sig en läxa. Självklart dog den lille pojken eftersom han var instängd i flera minuter och därmed drunknade... Vissa människor borde helt enkelt inte få ha barn.

Det är både lite kul och jobbigt att folk blir rädda för en på tåget. Det är som om de tror att jag går runt och bär på något dödligt virus som när som helst kan hoppa över till dem. Visst, det är inte roligt att vara förkyld, men man blir ju alltid det emellanåt ändå. Det är många som går runt med snorig näsa och småhostar utan att det märks, så bakterierna finns ju i luften hela tiden. Det är bara lite jobbigt när folk anklagar bara mig för att vara källan till världens olika sjukdomar. Så känns det i alla fall när man inte kan stoppa en hostattack på tåget..

Nu har jag varit i skolan hela dagen eftersom vi skulle hålla en redovisning om boken Watchmen. Jag var väldigt säker på min sak, hade bra argument och visste vad jag ville få sagt. Ändå blev det en total katastrof. Det är som om all min självsäkerhet och glöd försvunnit sedan gymnasiet och jag inte har en aning om vad jag pysslar med när jag väl står där framme vid tavlan och ska tala. Tala, det som var min starka sida i gymnasiet. Folk lyssnade på mig, jag älskade att få folk att lyssna och jag var inte ett dugg nervös. Nu är det som att jag ser mig själv utifrån och inte kan kontrollera ordningen på orden som kommer  ur min mun och bara pladdrar på för att bli klar så snabbt som möjligt. Benen skakar. Vad hände? För 1,5 år sedan stod jag och talade inför hundratals människor och jag gjorde det utan problem. Hur kan man gå från glasklar till katastrof?

Glad första advent! God första advent! Trevlig... Vad säger man? Kanske säger man ingenting, utan bara stoppar pepparkakor och glögg i munnen, tänder det första adventsljuset och myser till klassiska jullåtar. Eller vad tror ni? Så gjorde jag och Jonas i alla fall.

(Här skulle det varit en jättemysig bild från adventsmyset, men nu när jag skulle sätta i minneskortet från kameran i datorn så gick det sönder!! Jonas minneskort dessutom.. Förlåt!)

...Måste säga att jag blir lite orolig nu när stormen drar in över landet. Det ska ju tydligen vara den värsta stormen på fyra år, i klass med stormen Gudrun och dom. Inte för att det lär drabba oss i Stockholm så mycket, men min kära hemstad Göteborg ligger ju risigt till. Det skulle blåsa 30m/s ikväll på Västkusten.. Håll er inomhus kära Göteborgare!

Annars så har helgen varit riktigt seg. Har mestadels suttit hemma och hostat sönder min kropp. När det är som värst känns det som att hjärtat eller en lunga ska följa med upp när jag hostar.. Det hade varit läskigt! Hade velat kurera mig lite till, men imorgon är det full rulle igen, jihoo!

Det existerar antagligen inte något bra tillfälle att bli sjuk på. Däremot finns det grader i hur dåligt tillfället kan vara. Nu är det verkligen dålig tajming för mig. Har 2,5 veckor på mig att skriva två slutuppsatser, plugga inför en stor tenta, läsa ut en bok på 300 sidor, ha fyra seminarier och flera grupparbeten och redovisningar. Nämnde jag att jag inte ens börjat med något av det? Så nej, det är inge vidare bra tillfälle att bli sjuk. Fick knappt gjort någonting alls idag då huvudet värkte som om det skulle sprängas..

Jag och Jonas fick iaf gjort något vettigt idag. I januari i år var vi i Thailand och tog extreeemt många bilder som vi inte tagit oss tid åt att framkalla förän nu! Har till och med satt in de 140 bilderna vi framkallade i vårt fina fotoalbum. :)



Nu hoppas jag på ett mirakel! Vill vakna pigg och kry imorgon så att jag kan få någonting gjort och dessutom kunna bowla på kvällen med några vänner, vilket är planen. Sleep tight!

Alltid lika roligt att vakna upp och inse att ens röst inte är vackrare än en kråkas. Jag har aldrig någon vidare vacker röst på morgonen men idag blev det extremt då jag åkt på en förkyldning som främst satt sig på halsen..

Hade en väldigt bra dag igår måste jag säga. Fick tillbaks en uppsats som jag fått A på och fick dessutom träffa min saknade vän Lina. Tjejen som reser jorden runt istället för att inse fördelarna med att bo i Stockholm: Jag finns ju här. Skämt åsido (halvt), så blev det en långfika i centrum tillsammans med henne och hennes vän Eva. När man hänger med Lina så lyckas man alltid stöta på så många sjuka/roliga människor, jag förstår inte varför. Det började med att en man i 40års åldern kom fram till oss vid T-centralen och såg helt fascinerad ut och beklagade sig över att han inte var 20 år yngre så att han kunde få oss alla tre..(?) I flera minuter stod han och pratade med oss om sina favoritband och filmer och påstod att vi var vackra. Ja, det hade kanske varit mer uppskattat om han inte varit såpass gammal och knäpp.

Efter det tog vi oss som sagt till ett café på Drottninggatan och direkt så stötte vi på ännu ett glatt/sjukt gäng.
Framförallt ägaren till cafét fick för sig att driva med oss och frågade blandannat: "Ey, ni har inte funderat på att bli modeller?" Vi: "eh nä.." Han: "Jo ni hade vart perfekta! Vi söker några Hundmodeller just nu!" Aah tack, tydligen såg vi ut som ett gäng pudlar. Vi var nog omtyckta ändå eftersom vi fick sitta kvar en halvtimme efter att dom stängt caféet och medan dom hade personalmöte i andra sidan av lokalen.. Spännande kväll!

Glädjerus. Våga inte komma och säga att du tror att jag suger och inte kommer att klara av saker och ting, för då får jag bara en extra spark i baken och du får det kastat tillbaks i ansiktet på dig. Trött på att vissa äldre kvinnor tror att jag är dum; ger jag mig fan på något så blir det alltid bra! B på andra tentan. Kör ju systemet A-F nu för tiden.. Maha, där fick du! :D

Jag och killen kände att vi behövde lite egentid nu i helgen för att hitta på något kul. Det stod mellan teater, middag och dagskryssning. Det blev kryssningen. Så gårdagen spenderades på Eckerö linjen som åker till Åland och tillbaks. Julbord blev det på vägen dit, fastän det kändes att det var liiite för tidigt för det.. Dock blev jag väldigt snopen då dom stängde buffén med kall mat såsom sill, lax och ägg m.m. när jag inte ens tagit mycket av det. Jag äter ju inte av den varma maten eftersom det mesta är kötträtter, så där satt jag halvt sur, besviken och fortfarande hungrig när dom plockat bort buffén jag betalat 250 kr för.. Skyndade mig att roffa åt mig extra mycket godis innan det togs bort iaf! Mysig båttur med honey.

Det har varit en lång men mestadels bra dag. Satt på ett mysigt café på Odenplan tillsammans med min klasskompis Larni och pluggade i några timmar. Det är mycket roligare när man är två! Dock var det det sämsta kaffet jag varit med om.. Cappuccino utan skum? Så varmt att man bränner sig? Nonono... Dessutom gick vi dit för att jag läste att dom skulle ha trådlöst internet, vilket dom inte hade! Annars trevligt ställe.

Jag är halvt (helt?) besatt av hundar just nu (vilket min kille kan intyga...). Saknar min vovve där hemma i Götet så himla mycket och känner ett starkt behov av en vovve i mitt liv. Därför spenderar jag lite tid då och då åt att jämföra olika raser och se vilken som skulle passa oss. Min kära mor hittade den här rasen som vi ser i filmen nedan: Cockapoo. Det är en blandning mellan Cocker spaniel och pudel. Jag är käääär! Give me now!

Klockan är 01.38 och här är ekot...
Varför jag sitter uppe och bloggar mitt i natten? För att min vän Linda precis lämnade mig efter en mysig tjejkväll och jag inte är jättetrött. Egentligen är jag kanske det, men fick ett sånt himla sug efter att få blogga lite! Har inte riktigt hunnit i veckan eftersom jag haft en tenta att plugga till, men nu är den äntligen avklarad. Godkänd! Gryyymt skönt.

Häromdagen skickade jag en bild på en chokladfontän och dess prislapp (endast 99 kr) till Linda eftersom vi, som ni kanske minns, var på chokladmässan för några veckor sedan och fick äta från chokladfontäner där. Hon blev överlycklig ock sprang dit och köpte en direkt. 99 kr är inte mycket alls för en sådan! Så ikväll har vi roat oss själva med att testa denna underbara uppfinning. Tydligen så ska man smälta chokladen själv innan och blanda den med grädde. Jag mötte upp henne innan på Ica för att köpta det som behövdes och enligt henne skulle det här ingå:


Linda: "2 liter grädde stod det i beskrivningen!" Jag: "Är inte det lite väl mycket?..." "Nejdå!!"


Ja, ni ser ju själva.. Vi köpte 6 stycken men hade bara behövt 1!! Hahah illa

kan dock inte säga att själva fontänen var någe vidare... Det tog lång tid att få igång den och sedan rann den inte riktigt för chokladen hann stelna på vägen ner..
Fick iaf äntligen sett The Notebook, alla tjejers favoritfilm. Jag vet att jag var lite efter där, men den var iaf så fin som alla säger. Äkta kärlek är fint. Sånt gillar vi. Snyft!

Inte är det då konstigt att jag blir dagvild och funderar över om det är tisdag, fredag eller lördag, då var och varannan människa på Facebook skriver om alkohol i sina statusar. Jag var helt ärligt tvungen att kolla i min kalender om det är fredag. Icke sa nicke, det är bara onsdag. Tur är väl det för annars hade jag missat min stora tenta! Antagligen är det bara en väldigt hög alkoholkonsumtion världen över den här veckan...

Jag själv satsar istället på min hälsa (iaf på vardagarna) och dricker hemmagjorda smoothies. Än en gång måste jag försöka få er att testa min favorit:


Frusna hallon och blåbär (finns att köpa i mix)
En halv banan
2 tsk Acai-pulver (finns att köpa på nätet)
Äppeljuice för att tillsätta vätska och en lite syrlig smak
MIXA, Så enkelt och gottt är det :)

Det är alltid lika spännande att se vem som vinner snooze-tävlingen på morgonen. Det kan bli upp till sju snoozningar vardera och ändå lyckas vi vilja gå upp exakt samtidigt efter det. Det finns ju bara ett badrum med ett handfat osv.. Nästa lägenhet ska ha två badrum! ;) (Dream on)


Vill sjukt gärna tillbaks till Thailand! Ni som inte har åkt dit än, gör det!!

De flesta vet att vardagen när som helst kan kastas upp och ner. Vi pratar inte om det, utan hoppas på att vi själva kommer att skonas. Ändå kan man ju inte låta bli att titta på klockan och undra när den kommer explodera och skapa ett kaos. För det händer ju alla några gånger i livet. Vi vet att ett förhållande kan ta slut, att någon nära kan skadas eller gå bort och liknande. Visst hade man blivit galen om man gick runt och funderade på det hela tiden, men tanken finns ju där någonstans djupt nerstoppad i hjärnan: Snart kan det hända mig. Det värsta är såklart när det faktiskt sker något som man aldrig ens funderat över. Något man inte ens kunnat fantisera ihop för att det verkar så omöjligt. Som att hela taket på huset är bortblåst när man vaknar upp och det har bildats en sjö runt sängen, eller att ens hund blir schizofren och bitit ihjäl sig själv. Det värsta är när det mest oväntade sker. Då man inte alls är beredd. Hur ska man hantera situationen? Ska man skratta eller gråta? Sova eller slå? Slita ens hår?

Kanske har det mest oväntade hänt mig vilket gör att vänskap i allmänhet känns löjligt, idiotiskt och falskt. Ordet vän är allmänt suddigt. Det var det mest självklara ordet i världen. Nu är det ett begrepp jag inte förstår mig på. Ordet trust, existerar inte. Jag trodde det blev annorlunda med åren när man inte längre bråkade om dockor. Jag trodde att kärlek hade en innebörd vid 20års ålder. Antar att jag hade fel. Kanske borde man läsa på om alla oväntade saker som kan ske.. Jag kan bli nedstångat av ett vildsvin och få rejäla skador, en meteor kan trilla ner på min fot osv.. Då kanske man är mer förberedd på hur man ska hantera problemet. Kanske ska man tänka ännu mer.

What a lovely friday. Alla bara jublar för att helgen snart är här! Själv märker jag ingen större skillnad på dagarna den här veckan eftersom jag spenderar all tid antingen hemma eller på biblioteket. Jag ska förvarna er, mina vänner, att den här månaden och antagligen även nästa så kommer jag att vara en rätt så trist vän. Reason? Jag valde att studera en sjukt förbannat jävla tråkig kurs vilket gör att jag måste läsa samma rad fyra gånger för att förstå vad det står = tar lite längre tid. När jag har noll motivation och intresse för något så fastnar det helt enkelt inte i hjärnan.

MEN. Imorgon ska jag försöka ta lite ledigt. Jag och Jonas planerar att åka och simma i nån trevlig simhall här i Stockholm och sedan blir det middag och filmmys med våra fina vänner Linda och Jocke. Såpass rolig kan jag vara just nu iaf! ;)


Så rolig kan jag vara... Höhö.